~

Den här bilden ("kaxig") gjorde mig så himla glad.

...

Jakob, jag har inte kunnat svara på sms de senaste dagarna. Men tack så mkt, jag blev skitglad!

^^^

Eurosport har sina bästa veckor nu; dels Snooker-VM dels cyklingens vårsäsong med klassiska endagarslopp. Det är mycket smärta i cykelsporten, väldigt lite bearnaisesås och (antar jag) inte så mkt kärlek heller. Idag har jag lagt upp en ny låt på min myspace. Som det mesta jag lägger upp nu är det hastigt inspelat på Kirseberg (där jag för övrigt bodde med föremålet för låten i två år). Jag är ganska säker på att ni inte kommer fatta grejen, men va fan. Jag är oförskämt stolt och det är en bra sak som man är väldigt sällan. På kronprinsen är alla sjuttio år gamla och handlar trisslotter. Jag och Laban handlade också trisslotter som vi inte vann mer än nya lotter på. Ett allvarligt och i slutändan väldigt fint häng. Nu ska jag skriva nånting smart om sambandet mellan kriminalitet och tillväxt.

+

Idag rensade jag en buske från löv då jag väntade på bussen istället för att skriva en låt eller måla en tavla. Om ni ser en kal buske vid observatoriet i Lund så är det min. Jag är inspirerad av populär-psykologiska teorier som säger att vi ska vara kreativa i vardagen. Det är jag. Det tog en kvart eftersom det var en väldigt liten buske och jag kommer tänka varje gång jag går förbi att "det här har jag gjort". Lite överdrivet, ganska pretto men ändå ganska gött.

^^^

Imorgon spelar Band in Box på Inkonst klockan halvtio med ett flertal säregna instrument och med låtar som låter som undervatten. Siri är min absoluta favoritmusikmänniska och de andra i bandet är duktiga musiker och ett jävla gäng i största allmänhet.

()

Det har varit en lugn helg vilket var tur eftersom jag knappt kunnat gå. I torsdags spelade jag fotbollsmatch med ett lag som döpt sig efter tränaren i Karate Kid.Våra motståndare var ett mattegäng från LTH och de var som man kan tänka sig att mattegäng från LTH är. Vi vann med 5-0. Min egen insats var klart godkänd; jag kan fortfarande nicka undan bollar, läsa spelet och tackla. Emellertid är inte min fysik var den har varit. Mina lår kändes som bowlingkäglor efteråt och jag haltade. För att slippa plugga hängde jag på två matcher till i lördags, en inne och en ute. Om utematchen finns inte mer att säga än att vi förlorade på straffar och att det var ett jävla oflyt. Innematchen var desto roligare. Inte minst för att motståndarlaget innehöll en klassisk fotbollsarketyp från ungdomslagstiden; den kaxige turken. Den kaxige turken är full av skit, spelar småfult och har (oftast) jättebra teknik. Som välstädad medelklassungdom var man alltid lite småskraj för den kaxige turken. Den i vårt motståndarlag var grym och gjorde alla deras tre mål trots att han bara spelade halva matchen. Vi gjorde nio så det spelade inte så stor roll. Nu kan jag inte gå och har bestämt mig för att skita i min tenta.

...

Idag när jag åt glass mot väggen på skolan vid kyrkan nära triangeln kom en kamphund gående över skolgården. Hunden hade ett koppel som hölls av en kvinna som kedjerökte och omväxlande skrek på hunden på danska. Konstigt. Jag vill tro att jag är en person med en sund respekt för hundar, men nu kände jag mig helt lugn. Om en förvirrad dansk tant som kedjeröker klarar hunden så måste den vara sjukt snäll, resonerade jag. Ack, så fel jag hade. Igår skickade min bror en halvfärdig låt han spelat in som var skitbra. Jag fick stor pepp på att gå på gymnasiet och vara med i band igen. Dessutom håller kidsen i Jönköping på med riktigt intressanta grejer. Har ni hört The Dynamics? Jättejättebra. Iaf. Kamphunden gjorde ett utfall, jag tappade glassen (Ben & Jerrys) och tanten skrek lite oengagerat på hundjäveln som hoppa upp på en bänk. Det här är inte en haltande metafor om ungdom, rädsla och hundar. Bara två konstateranden; om jag varit Stalin och möllan varit Ukraina så hade kamphundar varit regimkritiska författare; och om jag varit arton och Jönköping varit, tja, Jönköping, så hade jag antagligen tagit mig för att koppla in mitt ljudkort och köpt en ordentlig mikrofon. Nu ska jag träffa Laban. Pepp.

*

Igår skrev sydsvenskan om nån ny majakovskijbiografi. Det var allt som behövdes för att väcka gymnasieprettot i mig, jag plockade fram nån gammal pocket med en massa poesi och slogs återigen av hur fantastiskt det är att en sådan egocentrerad, självgod och naiv idiot kan ha så förbannat mycket kärlek i sig. Nästan allt kulturellt utövande urartar ju förr eller senare till nåt slags implicit kukmätartävling (i synnerhet om man som jag spelar indierock med en massa män) och det var så klart inte Majakovskij något undantag från. Men man behöver aldrig någonsin tvivla på att han menar det; det gör riktigt jävla ont att älska. Och det är ju trots allt bättre att vara ett ärligt svin än en ryggradslös fegis. Dessutom är han fullständigt kompromisslös och det, mina vänner, är det sista man kan säga om den gitarrbaserade indierocken av idag.

Jag har lagt upp en ny låt på myspace. Osannolikt ostig är den. Men jag har fan inga gränser längre. Gränser är det folk får då de förväxlar ryggdunk med framgång (om ni hört bsu-skivan som har ett träd på sig förstår ni vad jag menar). Jag spelar med en minifläkt på gitarren, i slutet av låten hör man hur den dör.

!

Martin har pimpat sidan nu, tack så mycket! Om ni inte vet vad ni ska göra på onsdagkväll så vill jag tipsa om Martins och Markus radioprogram som spelar klubbmusik och Beach Boys.

Jag var nyss ute och satt på gården. Lika soligt som alla andra dagar, fast mycket kallare. Vad beror det på? Solen skiner lika mycket, det är vindstilla, det har inte regnat för marken är torr och barnen leker utan jacka. Ändå fryser jag som en hund medan jag igår svettades i t-shirt. Vädret är så klart outgrundligt, vilket bevisas av att det bara är bra då man av en eller annan anledning är tvungen att befinna sig inomhus. I år har jag i alla fall plannerat att börja bada.

?

Brand.

!

Den här låten är jag väldigt stolt över. När vi spelade in den tyckte Marcus att det behövdes en plastpåse i refrängen. Det hade han, men facit i hand, rätt i. Lyssna på min myspace.

^^^

Jag tycker det här huset är fint, det låg i östra Jönköping och nu har stan växt igen allt det öppna runtomkring. Allt som finns kvar är skorstenen som ser extremt snuskig/malplacerad ut jämte en pizzeria och ett hyrehus från 90-talet om jag inte missminner mig. Jag brukade äta pizza där. Jag var en feg jävel på den tiden med, jag slapp åka till badhuset med klassen eftersom jag diktat ihop klorallergi och stukningar. Man är antingen feg för saker man inte vill göra eller, ännu värre, för saker man verkligen vill göra. Musik måste vara modig för att vara bra. Lyssna på det här

*

Mitt band heter ju som fackförening på engelska, vilket är lika mycket slump som verbal estetik, som uttryck för en politisk agenda. En genomtänkt politisk agenda definieras i samtiden antingen som "det man inte pratar om med sina kompisar" eller "det man vill övertyga sina kompisar om att man har genom att citera Cynthia Weber och lägga fram glossy magasin där nakna modeller är insvepta i palestinasjalar". Well, det här är inte mina bästa grenar så ni får hålla till godo med politik av den gamla skolan. Ni kanske minns att den gamla regeringen förlorade mot den nya, framförallt på grund av att den nya lyckades övertyga lite mer än hälften av väljarna om att de skulle fixa nya jobb. Argumentet var i korthet att ersättningsnivåerna för arbetslösa är så höga att folk skiter i att arbeta. Sänkt a-kassa kommer med andra ord ge folk incitament att söka jobb och arbetslösheten kommer sjunka. I en paralell verklighet där svenska städfirmor, gruppboenden och hotell skriker efter arbetskraft hade det varit ett bra argument. Så ser det emellertid inte ut, svenska arbetsgivare saknar inte sökande till lediga tjänster, de behöver inte vänta i evigheter på lämpliga kandidater. Utbudet av varan arbete är med andra ord större än efterfrågan. I genomsnitt så söks varje ledig tjänst av mer än tjugo personer och de flesta arbetsgivare har hittat en lämplig kandidat inom två veckor. Anledningen till att folk är arbetslösa är alltså inte att folk sitter framför datorn och spelar WoW, utan att företagen inte behöver mer arbetskraft. Förvisso så hör man ibland en del svenska företag klaga på att de inte kan få kompetenta arbetssökande. Men då är det knappast latmaskarna på arbetsförmedlingen de är ute efter, utan femspråkiga civilingenjörer.

Därmed inte sagt att en sänkning av a-kassan inte skulle kunna skapa mer jobb. Höga ersättningsnivåer stärker fackets förhandlingsposition och pressar upp lönerna. Om a-kassan sänktes skulle sannolikt löneutvecklingen bli mindre, vilket skulle ge arbetsgivarna råd att anställa fler och öka sin produktion. Det hade varit intressant att se Maud Olofsson dra det här argumentet nästa gång hon besöker ett äldreboende och får blommor, istället för den osympatiska och felaktiga svadan om de lata a-kassefuskarna.

''

Jag har samma relation till våren som till kraut; jag pratar gärna gott om den men har aldrig riktigt fattat grejen. Jag har på känn att det här året kommer bli annorlunda. Idag sa en av mina kursare att det finns för få låtar om att sluta snusa, vilket kan tyckas märkligt. Den svenska poplyriken är ju hopplöst folkhems/arbetarklass-nostalgisk och jag kan lätt se Lars Winnerbäck sjunga om "sommarens sista prilla" eller nåt sånt. 1991 kom våren tidigt till NY. Så gött när våren kommer och man fortfarande har mössa. Ikväll ska jag snika ihop till en öl. Det är också vår, på nåt sätt.

!

John spelar fiol i big strong union numera. Han har dessutom ett folkmusikband som heter Skrå, vilket är ett ganska typiskt folkmusiksbandsnamn. Jag tycker låtarna är skitfina, bra melodier som ibland låter lite som hårdrock. Snart ska de släppa skiva på ett skivbolag från Färöarna, vilket så klart också är väldigt folkmusik. På deras myspace kan man få ett smakprov.

!

Idag kommer en ny låt dyka upp på min myspace. Det är ett fint sätt att fira påsken. Ett inte lika fint sätt att fira påsken är att bli full och bete sig allmänt störigt. Bara att ta nya tag till pingst.