*

Mitt band heter ju som fackförening på engelska, vilket är lika mycket slump som verbal estetik, som uttryck för en politisk agenda. En genomtänkt politisk agenda definieras i samtiden antingen som "det man inte pratar om med sina kompisar" eller "det man vill övertyga sina kompisar om att man har genom att citera Cynthia Weber och lägga fram glossy magasin där nakna modeller är insvepta i palestinasjalar". Well, det här är inte mina bästa grenar så ni får hålla till godo med politik av den gamla skolan. Ni kanske minns att den gamla regeringen förlorade mot den nya, framförallt på grund av att den nya lyckades övertyga lite mer än hälften av väljarna om att de skulle fixa nya jobb. Argumentet var i korthet att ersättningsnivåerna för arbetslösa är så höga att folk skiter i att arbeta. Sänkt a-kassa kommer med andra ord ge folk incitament att söka jobb och arbetslösheten kommer sjunka. I en paralell verklighet där svenska städfirmor, gruppboenden och hotell skriker efter arbetskraft hade det varit ett bra argument. Så ser det emellertid inte ut, svenska arbetsgivare saknar inte sökande till lediga tjänster, de behöver inte vänta i evigheter på lämpliga kandidater. Utbudet av varan arbete är med andra ord större än efterfrågan. I genomsnitt så söks varje ledig tjänst av mer än tjugo personer och de flesta arbetsgivare har hittat en lämplig kandidat inom två veckor. Anledningen till att folk är arbetslösa är alltså inte att folk sitter framför datorn och spelar WoW, utan att företagen inte behöver mer arbetskraft. Förvisso så hör man ibland en del svenska företag klaga på att de inte kan få kompetenta arbetssökande. Men då är det knappast latmaskarna på arbetsförmedlingen de är ute efter, utan femspråkiga civilingenjörer.

Därmed inte sagt att en sänkning av a-kassan inte skulle kunna skapa mer jobb. Höga ersättningsnivåer stärker fackets förhandlingsposition och pressar upp lönerna. Om a-kassan sänktes skulle sannolikt löneutvecklingen bli mindre, vilket skulle ge arbetsgivarna råd att anställa fler och öka sin produktion. Det hade varit intressant att se Maud Olofsson dra det här argumentet nästa gång hon besöker ett äldreboende och får blommor, istället för den osympatiska och felaktiga svadan om de lata a-kassefuskarna.