Promenaddagbok - 24 februari

Eftersom det nya barnet inte har kommit är det givet att jag går med det gamla. Vi skiljs från hans mor vid St Petri, där vi har lagt på tvåhundra kronor i avgift på bilen. Det är det finaste vädret på flera veckor; kyligt, regnigt, molnigt och blåsigt.

Vid Magestratsparken ser vi fyra olika hundar. Sonen sätter sig upp i vagnen och pekar, för att sedan återgå till tillbakalutad koma och blicken mot fåglarna. De gubbar som brukar sitta här med ölburkarna och historierna, och ibland med svordomarna och slaget som hänger i luften, är någon annanstans. Genom rutan in till konsthallen ser jag vad som ser ut att vara Andy Warhols Mao. Dålig konst alternativt konst jag inte begriper.

Bakom triangeln möter vi vår första face-to-face-ungdom. Hon är blond (vilket, om några månader, kanske kommer visa sig vara viktigt). Jag ser inte vilken organisation hon kommer ifrån, en svart jacka och en svart ryggsäck med en vit pärm under armen. Jag har noterat det, att detta skrå oftast klär sig för Malmö-vintern i täckbyxor, gore-tex, grova skor, outdoor-vantar och tjocka mössor. Hennes kollega klär sig likadant, alltsammans svart. Det är intressant, skriver jag i min mobiltelefon, huruvida deras arbetsgivare förser dem med kläder. De ser dyra ut, bra kvalitet.

Vi går in i köpcentret genom ingången mittemot uppgången från tågen. Pocket shop ligger där. Vi tar direkt hissen upp till andra våningen för att se om Malin jobbar, vilket hon inte gör. Jag går sedan runt två varv på övervåningen och ser en gammal student, tror jag, som ställde till med välmotiverat bråk om kurslitteraturen på statsvetenskap a. Sedan dess har vi uppdaterat litteraturlistan och jag har fått göra en föreläsning om feministisk/post-kolonial/allmänt post-strukturalistisk politisk filosofi. Jag överväger att tacka henne, men är inte säker på att det är hon.

Planen idag är att gå Södra Förstadsgatan ner till Gustav, fortsätta längs Storgatan och vända hemåt vid stortorget. Jag går över gatan vid Ambrosia, detta genomsnittliga fik där Christer Lindarw brukade sitta på uteserveringen i somras. Utanför Hemköp sitter en man och spelar dragspel. Han slutar när jag går förbi och går bort till en annan grupp personer som sitter lutade mot väggen med två tomma koppar framför sig. De är de ”rumänska tiggarna”, som de benämns, inklusive dragspelaren fem stycken som dricker kaffe och skrattar. Inga face-to-face-tiggare står här idag.

Inget speciellt minns jag från hela vägen ner till Gustav. Ingen som jag känner igen, ingen som talar till mig, ingen som vill ha mina pengar. Först på Storgatan, mittemot Åhlens City ser jag Martin. Han kommer från jobb, första dagen efter en veckas ledighet, och har som vanligt numera, skägg. Det vet jag från Instagram, då vi inte har träffats på evigheter. Vi går tillsammans med honom tillbaka via Gustav, över bron upp mot Lugnet och skiljs åt vid Stadshuset. Jag har alltså avstyrt planen att gå hela Storgatan, men det verkar i vilket fall inte vara en face-to-face-dag. Dessutom får sonen se en massa fler hundar och höra mig och Martin gå och ljuga, vilket han tycker om. På tillbakavägen ser jag Mårten på väg hem från sitt jobb på hotellet.

Allt som allt gav promenaden inga idéer, den fylldes inte med några speciellt intressanta tankar, men det var fint att träffa Martin och min son var på mycket bättre humör då vi kommit hem. 

Sovplatser II

Alltså: hur hör bänkarna på centralstationen samman med gräsplätten i Pildammsparken där den hemlöse mannen frös ihjäl. Vad är sambandet (gjort av)?

(det är så vidrigt detta, jag vill verkligen förstå)

•       Är det personen som dör, som hade kunnat sova på Malmö centralstation men som blev tvungen  att sova ute?
•       Är det kausaliteten, där sovplatsen som inte tillåts vara orsakar att parken blir en sista viloplats?
•       Är det en övergripande rationalitet, ett system där vissa ställen underkänns som platser att värma sig, medan andra platser tillåts/ignoreras? Ett särskiljande mellan ställen där det går att överleva, som måste kontrolleras, och platser där man kan frysa ihjäl och som därför kan låtas vara?    
•       Är det tillbakadragandet av rationaliteten, att politiken slutar efter avvisandet på centralstationen, medan döden i kylan bara omfamnas av tomhet och ignorans?
•       Är det motsatsrelationen mellan politik och natur? Politiken som planeras, till exempel i form av bänkar designade för att tvinga hemlösa någon annanstans, och naturen genom de biologiska processer som bestämmer varför människokroppen inte kan klara sig om kroppstemperaturen sjunker för lågt och som alltid befinner sig utanför och bortanför politiken.

Sovplatser

Två platser i Malmö: 

• I skuggan av tornet i Pildammsparken där, den enligt Sydsvenskan hemlöse, mannen hittades ihjälfrusen först på eftermiddagen. En (helt vanlig?) dag i januari, 2014. 
• I tågtunneln på Malmö C där bänkarna sluttar så att ingen kan sova eller värma sig. Bänkarna som är konstruerade så. 

För det första: det är två platser som tillsammans säger något viktigt, och fruktansvärt, om vad jämlikhet inte är och vad priset för ojämlikhet är. För det andra: det är uppenbart att dessa två platser har en relation till varandra. Men hur ser denna relation ut; vad är det som knyter den ena platsen till den andra? 

Strukturerna

Kärnavfallsförvaret i Onkalo är Platons grotta inverterad

Kastsystemet är daterat

Varje försök att slå sig fri är dömt

att misslyckas

Ligament är en förbrukningsvara

Samhället är kund och det är du som betalar

Elefanterna dör som flugor

Mona Lisa är stulen, igen

Valår för första gången på fyra år

Elefanterna jagar sina egna svansar

Det tar i att bryta loss

Motspråket har sin egen estetik

Olika processer kombineras för att uppnå en större helhet

Tekniker för styckindelning ligger utanför mina arbetsuppgifter

Ingen ber en att hålla med,

det är riktig ensamhet

På torget samlas fattig som rik

Olika rykten florerar

Det sitter kvar:

somliga ger, andra tar

Man raderar minst lika mycket som man tar bort

Vilken dag som helst nu

Arkeologerna gräver upp skelett