# 3 Cyklar, Målning

På väg från parken hade en man ställt två cyklar på rygg. Han satt mellan dom, arbetade med ett verktyg (såg ut som en skruvmejsel) och växlade som de var olika delar av samma kropp. Jag får alltid ett sånt pirr i magen när jag ser folk göra nåt de är lysande på. Det är njutbart med skicklighet. Samma känsla fick jag ofta som barn då min morfar fortfarande målade, jag brukade sitta i källaren i hans och mormors radhus där ateljén var inrymd och titta på när han arbetade. Morfar är en sån konstnär som alltid målar samma sak - träd. Ofta i tusch, ibland i olja men för det allra mesta tecknade med en enkel svart kulspetspenna. Nuförtiden målar han ingenting vilket är synd. Men om inte har lust så har man inte. Ännu mindre anledning att göra sånt man inte har lust med, har man då man är gammal.

# 2, Fotboll Filosofi

En helsingborgare tar över MFF. Och på väg från skolan idag såg jag Wlodek Rabynocwski (eller hur det nu stavas), professor vid filosofiska institutionen i Lund. Jag trodde han skulle hälsa, men istälelt kastade han huvudet bakåt i en våldsam rörelse. Det var ögondroppar, han skulle bara ta ögondroppar.

# 1 Sallad, Demokrati

I morse gick jag bakom en bred man som bar fyra lådor isbergssallad på ena axeln. De skulle till ett gatukök som gör kebab och falafel, lastbilen stod parkerad femtio meter bort. Mannen kryssade skickligt mellan morgonstressade malmöbor med lådorna, så fort ett salladshuvud var på väg att trilla av översta lådan korrigerade han - med hjälp av yrkesskicklighet som utvecklats till en nästan övernaturlig förmåga att känna när salladshuvudena är på väg att trilla av. Eller så använda han skylfönstren han passerade som spegel.

Nu är det stor demokrativecka på SVT, i Metro och i resten av världen om jag förstått saken rätt. I Metro finns varje dag en helside-intervju med nån person som är kunnig i ämnet, idag Paolo Roberto. Första halvan av intervjun får mig att ifrågasätta urvalskriterierna för vilka som tillfrågats, andra halvan att dö lite grann. För att styrka den något märkliga tesen att Gud är demokrat säger Paolo (typ): "titta på oss i europa, här finns kristendomen och här finns demokratin". Demokratiförespråkare som menar att just deras egen troslära har det enda svaret på hur samhället bör styras brukar i andra sammanhang kallas fundamentalister. Men intervjun fortsätter som inget hänt, som att den kristna världens korståg och kolonialvälde över resten av världen inte lagt grunden till den fattigdom som nu härskar där och som att denna fattigdom inte har någonting att göra med att vi Svenskar (till och med duktiga invandrare som integrerats och blivit demokratiexperter) är mer demokratiskt sinnade än de länder vi med Guds (inte Allahs, inte Ganeshas) mandat förslavade.

cassa -f@cking -nova!

Om livet var lite mer såhär skulle det vara fullt möjligt att den här kycklingen hoppade ur skärmen och satte sig i ditt knä. Det är också möjligt att jag skulle ha lite bättre koll på vad jag ville säga, för jag känner inte alltid igen mig själv. Jag tror ibland att det är som i den där låten... att jag bara tog en paus och under tiden stod jag precis på samma ställe, pillade lite på löven på buskarna och väntade på bussen eller nåt... Sen så dök nån upp på andra sidan gatan och jag kände direkt att det var ju inte så jävla länge sen. Det är ju nästan samma sak som förr fast bara nästan.

Och det tror jag är själva tjusningen med förr, att det aldrig blir riktigt likadant igen.

-

Nu är det dags för Svensson Svensson igen. När jag var på Mallorca i somras så var han pappan med på samma charter. Han var jättejätte liten på höjden och typ lite stor på bredden, han såg faktiskt söt ut i sina fotriktiga sandaler. Hans damsällskap var däremot liten på alla sätt och inte så jättesöt. Dom hade handlat med sig en massa "exotiska" spritsorter hem, men det hade ju å andra sidan jag med.

Bilden är tagen dagen efter han har prövat alla sina nya spännande spritsorter. Kvinnan är nån helt annan.

-

Det var vänligt av aftonbladet att pixla bilden till den här artikeln. Det finns nämligen ett gränsvärde för mängden brunkräm/kvadratcentimeter hy som man tål innan man börjar fontänspy över sin dator. Pokerspelaren Ken Lennaard befinner sig på fel sida av den gränsen.

Ken Lennaard är som bekant professionell pokerspelare, pokerkändis, pokertidningsredaktör etc. Precis som andra pokercelibriteter framhåller han gång på gång pokerns skyhöga intellektuella krav, dess specifikt psykologiska karaktär och dess inre skönhet som spel. Konstigt nog är vinns varenda tävling - som jag i brist på annat ser sena kvällar på tv5 - av nån finnig tonåring som började spela för tre veckor sen. Ännu konstigare är att Ken när det kommer till skattebetalning anser att pokerinkomster är lotterivinster. Tråkigt för Ken att han livnär sig på en motsvaighet till att köpa trisslotter.

Få saker irriterar mig så mkt som internetpoker. För det första tror jag att det ganska mkt handlar om tur och att intellektualiseringen mest är ett sätt att förvandla sitt spelberoende till penisförlängare. För det andra tror jag att enda sättet att tjäna pengar om man inte har sjuk tur är att spela mot idioter. Såna tror jag att det finns en hel del av på internetpoker-sajterna och jag tycker det är fruktansvärt cyniskt att tjäna pengar på idioters spelberoende. För det tredje så tror jag att de fula reklamfilmerna, de fula pokersidorna och de fula jävla fejjorna på alla "pokerstjärnor" som aftonbladet envisas med att slänga in i sin sportbilaga, är bensin så länge vi betraktar spelberoendet som eld. Men det gör ju inte folk ändå. När det kommer till spel å dobbel är varochen själv kapabel att styra och bestämma över sitt liv, brukar pokerspelarna framhålla. Ett argument som ni kan roa er med att använda på t ex narkomani eller något annat beroende (eller så kan ni skriva den moraliskt relevanta skillnaden i kommentatorsfältet).

Vissa barer, snabbköp och mindre restauranger har Jack Vegas-maskiner som alltid frekventeras av män med ögon tomma som sahara. Här sitter också lappar med reklam för partiet.se. Jag trodde först att det var nåt slags lobbyorganisation för spelbolagen... men så var det inte, visade det sig (Partiledaren Ulf Linde har dock arbetat inom spelbolagens branschförbund). Det är ett parti som enligt egen utsago kommer att "förändra Sverige". Partiet.se har dessutom ett gediget partiprogram som bygger på den något okonventionella kombinationen "avskaffa spelmonopolet"/"fri kollektivtrafik". Läs och förundras!

-

Idag när jag kom hem från skolan med ett mentalt piano på axlarna låg en ensam pilatesboll mitt i vårt välstädade vardagsrum och såg rund ut. Då tänkte jag "det här betyder något men jag vet inte vad". Sen så la jag mig i soffan och så fort jag somnat drömde jag att jag hade en egen frukttädgård som jag tog hand om. Ibland kom vänner och hälsade på och jag brukade ge flätade korgar med mogna frukter till dom. Sen vaknade jag och om några minuter kommer jag att ha glömt alltsammans.

!!!

Ni ska veta att jag tar en ansenlig risk genom att skriva den här bloggposten. Jag riskerar inte bara att få problem i min akademiska karriär och i mitt yrkesliv, även mina personliga relationer är i fara. Mitt samvete tillåter mig emellertid inte att tiga, även svåra sanningar måste berättas.

UNPO är en internationell paraplyorganisation för minoritetsfolk. Jag hittade till hemsidan då jag letade efter information om det romska folkets vedermödor att bilda ett parti i Rumänien. På plats 53 i listan över diskriminerade minoriteter finner jag till min förvåning att vi har en minoritetsproblematik liknande den i Rumänien här i Sverige: Scania. Scania består av de svenska landskapen Skåne, Halland, Blekinge och den danska ön Bornholm. Mot bättre vetande lever jag alltså mitt i en förtryckt minoritetregion!

Diskrimineringen av Scanierna är av skilda slag. Till exempel saknar "the historical scanian laguage [...] any legal protection " och ignoreras helt av staten. Bara svenska lärs ut i skolorna.

En allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna (jo, de skriver så) är oförmågan att uppmärksamma och hantera den Svenska statens invasion av Scania i slutet av 1600-talet. Sammantaget leder detta till "a psychological situation [that] is very troublesome with an extremely high level of self-censorship in the region". Den här formen av självcensur känner jag igen. Jag är själv en andra-generationens scanier, men sällan eller aldrig är det vad jag kallar mig då folk frågar var jag kommer från. På ett liknande sätt väljer min flickvän att framhålla sitt belgiska ursprung, trots att hon bott i både Ystad och Tomelilla under sin uppväxt och trots att hon kommer från en Scanisk familj.

Om man vågar sätta sig upp mot förtrycket kan man räkna med sociala bestraffningar... "There are frequent examples of individuals who do not accept the official view on state myth on history, language, culture etc. and they are treated in a discriminatory way. A number of pro-Scanian authors, historians, cultural personalities and the like, have become persona non- grata because of their views and opinions". Här hade det varit intressant med lite exempel... antagligen har man valt att inte nämna några namn för att skona dessa personer från ytterligare kränkningar. Men det behövs ju inte särskilt mkt fantasi för att komma på personer som rakryggat stått upp för det skånska. Inte minst inom den politiska sfären. Konskvenserna är inte heller vilka som helst, en frisårpkig pro-scanier kan räkna med problem i sitt arbetsliv, när det gäller att göra affärer samt i sina personliga relationer.

Det anmärkningsvärda med förtrycket av Scanierna - och här skiljer det sig lite från t ex romernas situation i Rumänien - är hur illasinnat och snillrikt det är konstruerat. Det är nämligen så att inte ens Scanierna själva verkar veta om att de är förtryckta; repressionen har en genuint psykologisk karaktär. Ett oerfaret öga skulle till exempel kunna tro att anledningen till att massmedia ignorerade Stifetelsen Skånsk Framtids anslutning till UNPO och FUEN var att folk helt enkelt inte bryr sig. Men så är det inte. Det här är istället ett mått på den utbredda självcensuren i regionen, tidningarna vågar helt enkelt inte skriva om dessa epokgörande tilldragelser!

Situationen är så klart alarmerande: "The Scanians have been subjected to a policy of cultural hegemony: by law, force and persuasion". Den här typen av sakförhållanden bör resultera i handling.

Som tur är finns det organisationer som kämpar mot den rådande situationen i Scania, jag har redan nämnt Stiftelsen Skånsk Framtid. Vi får inte heller glömma den växande folkrörelsen "Stiftelsen Skåneländska Flaggans Dag" som nämns i texten. De arbetar bland annat med att utse "årets skåning".