()

Det har varit en lugn helg vilket var tur eftersom jag knappt kunnat gå. I torsdags spelade jag fotbollsmatch med ett lag som döpt sig efter tränaren i Karate Kid.Våra motståndare var ett mattegäng från LTH och de var som man kan tänka sig att mattegäng från LTH är. Vi vann med 5-0. Min egen insats var klart godkänd; jag kan fortfarande nicka undan bollar, läsa spelet och tackla. Emellertid är inte min fysik var den har varit. Mina lår kändes som bowlingkäglor efteråt och jag haltade. För att slippa plugga hängde jag på två matcher till i lördags, en inne och en ute. Om utematchen finns inte mer att säga än att vi förlorade på straffar och att det var ett jävla oflyt. Innematchen var desto roligare. Inte minst för att motståndarlaget innehöll en klassisk fotbollsarketyp från ungdomslagstiden; den kaxige turken. Den kaxige turken är full av skit, spelar småfult och har (oftast) jättebra teknik. Som välstädad medelklassungdom var man alltid lite småskraj för den kaxige turken. Den i vårt motståndarlag var grym och gjorde alla deras tre mål trots att han bara spelade halva matchen. Vi gjorde nio så det spelade inte så stor roll. Nu kan jag inte gå och har bestämt mig för att skita i min tenta.