-
Den här artikeln påminde mig om saker jag saknar från 90-talet. Kanske allra mest mig själv som sjuttonåring, övertygad om att skillnaden mellan kärlek och ensamhet kunde vara ett blandband med rätt mix av Belle and Sebastian, Pixies och Go-Betweens.
En del minnen bygger upp oss. De blir kvitton på hur vi förändrats men också på det som vi inte kan förstå oss själva utan. Det är alltid människor för mig. Låtar om dom som lärde oss vilka vi var. Jag hittade ett sånt därnt blandband när jag flyttade för ett tag sen, från en gammal vän. Jag fick det i studentpresent och varje låt skulle säga mig något. Jag lyssnade på det igen, sex år senare, och kunde fortfarande inte höra vad hon ville ha sagt, men låtarna på bandet är kvar. Till skillnad från hon som jag fick det av.
En del minnen bygger upp oss. De blir kvitton på hur vi förändrats men också på det som vi inte kan förstå oss själva utan. Det är alltid människor för mig. Låtar om dom som lärde oss vilka vi var. Jag hittade ett sånt därnt blandband när jag flyttade för ett tag sen, från en gammal vän. Jag fick det i studentpresent och varje låt skulle säga mig något. Jag lyssnade på det igen, sex år senare, och kunde fortfarande inte höra vad hon ville ha sagt, men låtarna på bandet är kvar. Till skillnad från hon som jag fick det av.
