!!!
Jag ska villigt erkänna att jag inte pallade följa presidentsvalet i Frankrike någi vidare nogrannt. Med svansen mellan benen upptäcker jag nu yrvaket hur europeisk högerpolitik kan se ut 2007.
Sarkozy vann valet på en vid det här laget välbekant blandning av marknadsliberal ekonomisk politik och konservativ människorsyn. En av de mest centrala kampanjpunkterna var hårdare tag mot invandare. Ett axplock; för att bli medborgare i Frankrike kommer man vara tvungen att skriva på ett kontrakt vari det bland annat ingår ett antal preskribtioner för hur barnuppfostran går till. En bra förälder förväntas lära sina barn ett visst språk (franska) och en viss uppsättning värderingar (franska värderingar, vad nu det är). Om den franska statens representant anser att kontraktet inte följs förlorar imigranten kontroll över social- och barnbidrag. Ansvarig för hela reformationen är Brice Hortefeux, minister för integration och nationell identitet. Alltsammans syftar till att nyttiga och välutbildade invandrare (gissa vilka omständigheter dom kommer från) ska välkomnas på bekostnad av inte så välutbilade och inte så nyttiga (och gissa var dom kommer från). Det är kanske läge att understryka att det är Frankrike, liberalismens hemland, vi pratar om och inte Sverigedemokraternas valmanifest.
Det finns tre tydliga skiftningar i Frankrikes förhållningssätt:
1) Liberalt blir konservativt. Den nya franska integrationspolitiken har mycket lite med liberalism att göra. Förvisso har Frankrike en komplex politisk historia som långtifrån varit entydigt liberal. Men att staten dikterar hur uppfostran ska gå till är trots allt oliberalt på typ nordkoreansk nivå. Alltsammans bygger på det tämligen explicita antagandet att samhället så som det är måste försvaras. Samhället skapas alltså inte av de fria och autonoma individer som lever i det. Resonemanget blir dessutom svårt att tänka sig utan en radda generaliserande föreställningar om utomeuropeér, för det är självklart inte belgare eller norrmän som gör att en minister för nationell identitet behövs.
2) Frankrike har alltid varit ena jävla nationalister och ganska ofta fruktansvärt självcentrerade sådana. Men de har knappast saknat självförtroende. Frankrike är Voltaires, Constants och Montesquieus hemland. Deras värderingar har ju varit bäst i världen sen 1700-talet och har knappast behövts försvaras, istället har man gjort sitt bästa för att pracka på puckade lokalbefolkningar i kolonialländer sina idéer (läs Babar för att friska upp minnet från gymnasiets historielektioner!). Det är symptomatiskt att (pseudo)liberalerna 2007 ropar på inskränkningar av precis de friheter hela deras idétradition bygger på för att slå tillbaka hotet från öst (ja, hotet kommer alltid från öst om man lever i västvärlden). Jag fick lära mig att Frankrike har en historia av öppen flyktingpolitik, man såg det som en naturlig del av den franska idétraditionen. Idag överger man öppenheten för att skydda de "franska värderingar" som i praktiken redan är förlorade då statliga ämbetsmän bestämmer vem som uppfostrat tillräckligt franskt för att förtjäna bidrag.
3) Där Frankrike alltså tidigare ansåg sig manifestera sin värdegrund i politisk handling (vilket en hel del algerer med gott minne nog skulle ifrågasätta) ser man sig idag som ett objekt som måste försvara sig mot "främmande" kulturer. Istället för att vara kulturskapare är man i första hand ett passivt offer för invandrarnas ödeläggning av det franska.
Alltsammans är så klart helt sjukt. Men också intressant och väldigt talande för hur den politiska högern förhåller sig lite överallt nuförtiden. Svenska Folkpartiet - som under Bengt Westerberg vägrade debattera med Ny Demokrati - har ju gått till val två gånger om på en politik som väldigt mycket ser ut som just Ny Demokrati. Minus drickabackarna. Folkpartiet är så klart fortfarande ett "liberalt" parti. Frihet, liksom. Det är ju gött. Och det är svårt att säga emot, för visst är "frihet" gött. Men också ett ord som ekar mer och mer tomt för varje gång det upprepas. Den som någon gång vistats i samma rum som en bok om liberalism lär vara chockad över hur idétraditionen monterats ner och reducerats tills inget vart kvar. Det enda vi får veta om högerns frihet är att den till varje pris måste försvaras med medborgarkontrakt, språktest, buggning och invasioner av muslimska länder. Innehållet i det som ska försvaras verkar ingen intresserad av att prata om. Leijonborg och dom andra har suttit med osthyvel och hyvlat bort skiva efter skiva av principer och teori från liberalismen. Kvar är bara en fattig skalk som man, om man tittar väldigt noggrant, kan skymta ordet "frihet" på. Och en brunaktig kupa för att skydda skalken från "flugorna".
