***

Apporopå liberalismen av idag, eller bristen på den; spinoff 1, spinnoff 2.
Inatt har jag utöver de vanliga arbetsuppgifterna läst personaltidningar och stängt av pipandet på en säng som med ojämna mellanrum börjar låta som ett dataspel. Klassiskt nattjob mao. Det är en ny snygg säng som säkert skulle kunna vara perfekt för personen som ska sova i den, men som ingen tar tag i att fixa. Min amatörpsykologiska intuition säger mig att ganska få av mina överordnade hade pallat sova särskilt länge i en säng som börjar pipa sisådär 30 ggr varje natt.
Tidningen jag läser heter SPANING och är till för "dig som arbetar eller vill arbeta inom vård och omsorg". Det är en trevlig publikation, snygg layout, välskrivna texter, "spännande" perspektiv. Problemet med såväl ovan nämnda säng som tidningen SPANING är de verkar komma från en annan verklighet än den jag ser här. SPANING gör sitt bästa för att lyfta fram varje tänkbar positiv aspekt av vårdyrket, det förekommer alltså inte våld, löneutveckling, deltidsarbete, sjukskrivningar, bajs eller andra otrevligheter i den. Däremot finns en finfin artikel om hur "Parisa skapade ökad trivsel" genom att få till en "vi-stämning" på arbetsplatsen. Om inte pipet hade tagit mig tillbaka till verkligheten hela tiden hade jag nästan trott att jag arbetade i en Disneyfilm. I de två nummer jag har läst så handlar nästan varannan artikel om chefer, dessa skriver också ofta trevliga krönikor eller betraktelser om vården som sådan. Det är också ganska flitigt med artiklar om vidareutbildningar och kompetensutveckling, vanliga undersköterskor lyser dock med sin frånvaro. Om man nu vill locka folk till vården - som är en grym arbetsplats i vissa avseenden, löner, deltidsanställningar och bajs till trots - så kanske man skulle sikta på att förmedla mer än bara ett gäng enhetschefers upplevelser och perspektiv. Att försöka förändra bilden av vården som nåt slags offentligägt omsorgsgetto är så klart skitviktigt. Alla LSS-boenden jag har jobbat på har faktiskt gett fantastiska välfärdstjänster. Men SPANING blir ganska förminskande mot dom som inte vidareutbildar sig, tar sina vårdtagare på spännande läger eller genomför ett festligt projekt. Det finns ju också dom som bara deltidsarbetar, som försöker få tiden på jobb att räcka till att göra det som göras måste (och dit hör inte jag denna natt, det erkänner jag), som inte hinner genomföra de där festliga projekten på grund av underbemanning och som mest av allt vill ha en skälig lön för sitt slit. Kanske skulle det till och med vara en bättre strategi, om man nu bekymmrar sig för återväxten, att försöka öka antalet heltidsanställningar och höja lönerna istället för att göra en glossy reklamtidskrift som ändå inte lurar någon. Men vad vet jag, kanske har jag helt missförstått hur sängen fungerar.