USA

Jag läser om Joseph Nye: s "Soft Power"; en amerikansk liberals våta drömmar om blå-röd-vitt världsherravälde utan hårdhandskar. Tesen är att den nuvarande administrationen satsat alltför hårt på "hard power", alltså militär makt, och ignorerat det som valfri rödvinskommunist skulle kalla kulturimperialism. Man kan inte bomba fram demokrati, däremot kan man sprida den genom att ta emot många utbytesstudenter, underlätta för amerikanska företag att ta sig in på främmande marknader (ehh...) och låta amerikansk kultur skölja över världen. Kriget i Irak, Guantanamo, etc, har allvarligt skadat USA: s mjuka makt och gjort omvärlden mindre benägen att omfamna de ständigt omnämnda men aldrig preciserade "amerikanska värderingarna". Nye har så klart rätt. Hans frågeställning är emellertid skrattretande snäv, implicit lurar hela tiden antagandet att USA är/kommer vara världens maktcentrum. Det är ett påstående som så klart bör problematiseras. Förvisso angriper Nye unipolarister som ohämmat förespråkar USA som agendasättare, men bara för att de skadar amerikansk soft power, inte för att en sådan maktfödelning skulle ha trista normativa implikationer. Jag ska skriva en recension av hela boken till skolan, den kommer jag länka till om det mot förmodan finns någon här som hellre läser om internationell politik än, säg, bitska kommentarer om dålig musik eller pseudofilosofiska betraktelser om buskar.