!!!

Ni ska veta att jag tar en ansenlig risk genom att skriva den här bloggposten. Jag riskerar inte bara att få problem i min akademiska karriär och i mitt yrkesliv, även mina personliga relationer är i fara. Mitt samvete tillåter mig emellertid inte att tiga, även svåra sanningar måste berättas.

UNPO är en internationell paraplyorganisation för minoritetsfolk. Jag hittade till hemsidan då jag letade efter information om det romska folkets vedermödor att bilda ett parti i Rumänien. På plats 53 i listan över diskriminerade minoriteter finner jag till min förvåning att vi har en minoritetsproblematik liknande den i Rumänien här i Sverige: Scania. Scania består av de svenska landskapen Skåne, Halland, Blekinge och den danska ön Bornholm. Mot bättre vetande lever jag alltså mitt i en förtryckt minoritetregion!

Diskrimineringen av Scanierna är av skilda slag. Till exempel saknar "the historical scanian laguage [...] any legal protection " och ignoreras helt av staten. Bara svenska lärs ut i skolorna.

En allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna (jo, de skriver så) är oförmågan att uppmärksamma och hantera den Svenska statens invasion av Scania i slutet av 1600-talet. Sammantaget leder detta till "a psychological situation [that] is very troublesome with an extremely high level of self-censorship in the region". Den här formen av självcensur känner jag igen. Jag är själv en andra-generationens scanier, men sällan eller aldrig är det vad jag kallar mig då folk frågar var jag kommer från. På ett liknande sätt väljer min flickvän att framhålla sitt belgiska ursprung, trots att hon bott i både Ystad och Tomelilla under sin uppväxt och trots att hon kommer från en Scanisk familj.

Om man vågar sätta sig upp mot förtrycket kan man räkna med sociala bestraffningar... "There are frequent examples of individuals who do not accept the official view on state myth on history, language, culture etc. and they are treated in a discriminatory way. A number of pro-Scanian authors, historians, cultural personalities and the like, have become persona non- grata because of their views and opinions". Här hade det varit intressant med lite exempel... antagligen har man valt att inte nämna några namn för att skona dessa personer från ytterligare kränkningar. Men det behövs ju inte särskilt mkt fantasi för att komma på personer som rakryggat stått upp för det skånska. Inte minst inom den politiska sfären. Konskvenserna är inte heller vilka som helst, en frisårpkig pro-scanier kan räkna med problem i sitt arbetsliv, när det gäller att göra affärer samt i sina personliga relationer.

Det anmärkningsvärda med förtrycket av Scanierna - och här skiljer det sig lite från t ex romernas situation i Rumänien - är hur illasinnat och snillrikt det är konstruerat. Det är nämligen så att inte ens Scanierna själva verkar veta om att de är förtryckta; repressionen har en genuint psykologisk karaktär. Ett oerfaret öga skulle till exempel kunna tro att anledningen till att massmedia ignorerade Stifetelsen Skånsk Framtids anslutning till UNPO och FUEN var att folk helt enkelt inte bryr sig. Men så är det inte. Det här är istället ett mått på den utbredda självcensuren i regionen, tidningarna vågar helt enkelt inte skriva om dessa epokgörande tilldragelser!

Situationen är så klart alarmerande: "The Scanians have been subjected to a policy of cultural hegemony: by law, force and persuasion". Den här typen av sakförhållanden bör resultera i handling.

Som tur är finns det organisationer som kämpar mot den rådande situationen i Scania, jag har redan nämnt Stiftelsen Skånsk Framtid. Vi får inte heller glömma den växande folkrörelsen "Stiftelsen Skåneländska Flaggans Dag" som nämns i texten. De arbetar bland annat med att utse "årets skåning".