Några kvarter bort såg vi en tät gråmuddig rök sprida sig över Seved. Lönngatan var avstängd mellan Nobelvägen och Lantmannagatan för bilar men på trottoaren på andra sidan var det smockat av människor, de yngre höll upp sina mobilkameror och filmade och en brandman i kran sprutade vatten. Två ambulansmän stod och snackade skit så ingen verkade skadad, vilket möjligtvis legitimerade entusiasmen som spirade i mig. Man kände värmen från elden i ansiktet, att vara brandman måste vara ett av världens varmaste yrken. Jag har inte sett en brand så nära förr, lågor kan verkligen bli riktigt stora och de låter också. Inte som en brasa, brasor sprakar. Stora eldar väser hotfullt och jag tror de kan skrika med om man beter sig respektlöst.
Huset såg ut som något det arrangeras punkkonserter i och sånna arrangeras det måhända inte så många i Malmö nuförtiden. Enligt Sydsvenskan bodde det uteliggare i huset och jag tänkte "vad var det jag sa", för "uteliggare" var precis vad jag sa när någon frågade om det bodde nån i huset. Det skulle ändå säkert rivas. När vi kom till busshållplatsen hörde vi en äldre man säga "det är svårt att låta bli att tänka på rosengård" till en yngre man i keps. Med det menade han att det brunnit en massa på Rosengård den senaste tiden eftersom invandrare gillar att elda upp saker. I icke-invandrartäta delar av staden kallas fenomenet för pyromani.
Min kompis Erik Berg har en vacker blogg som ni måste titta på. Jag kan inte göra radbrytningar, skriv en kommentar hur man gör.
