Y N W A

Det finns stunder då jag inte kan komma på något som får mig att tro lika mycket på samhörighet, solidaritet och kärlek som mitt fotbollslag. Världen har inte varit snäll mot mig de senaste veckorna, om man kommer från en dödligt tråkig hamnstad i norra england är sannolikheten ganska stor att världen aldrig kommer visa dig nån vänlighet. Det finns stunder då jag inbillar mig att det betyder något för dessa överbetalda stjärnor jag håller på, att massorna kan bära fram sina spelare med sin vackra sång om att du aldrig går ensam, oavsett stormen, mörkret och de oöverkomliga hindren. Det är väldigt svåra ord att tro på nuförtiden. Men idag gav mig Liverpool FC och den fantastiska publiken på Anfield nittio minuter i en lite vackrare värld, där kollektivet kan skjuta allting framför sig med sin vilja och sin kärlek. Morgondagen inleds 08.00 med undervisning i finansiell ekonomi, jag kommer att hata varje nyliberal sekund av det. Men det enda som kan förändra verkligheten är drömmarna.