Promenaddagbok - 24 februari

Eftersom det nya barnet inte har kommit är det givet att jag går med det gamla. Vi skiljs från hans mor vid St Petri, där vi har lagt på tvåhundra kronor i avgift på bilen. Det är det finaste vädret på flera veckor; kyligt, regnigt, molnigt och blåsigt.

Vid Magestratsparken ser vi fyra olika hundar. Sonen sätter sig upp i vagnen och pekar, för att sedan återgå till tillbakalutad koma och blicken mot fåglarna. De gubbar som brukar sitta här med ölburkarna och historierna, och ibland med svordomarna och slaget som hänger i luften, är någon annanstans. Genom rutan in till konsthallen ser jag vad som ser ut att vara Andy Warhols Mao. Dålig konst alternativt konst jag inte begriper.

Bakom triangeln möter vi vår första face-to-face-ungdom. Hon är blond (vilket, om några månader, kanske kommer visa sig vara viktigt). Jag ser inte vilken organisation hon kommer ifrån, en svart jacka och en svart ryggsäck med en vit pärm under armen. Jag har noterat det, att detta skrå oftast klär sig för Malmö-vintern i täckbyxor, gore-tex, grova skor, outdoor-vantar och tjocka mössor. Hennes kollega klär sig likadant, alltsammans svart. Det är intressant, skriver jag i min mobiltelefon, huruvida deras arbetsgivare förser dem med kläder. De ser dyra ut, bra kvalitet.

Vi går in i köpcentret genom ingången mittemot uppgången från tågen. Pocket shop ligger där. Vi tar direkt hissen upp till andra våningen för att se om Malin jobbar, vilket hon inte gör. Jag går sedan runt två varv på övervåningen och ser en gammal student, tror jag, som ställde till med välmotiverat bråk om kurslitteraturen på statsvetenskap a. Sedan dess har vi uppdaterat litteraturlistan och jag har fått göra en föreläsning om feministisk/post-kolonial/allmänt post-strukturalistisk politisk filosofi. Jag överväger att tacka henne, men är inte säker på att det är hon.

Planen idag är att gå Södra Förstadsgatan ner till Gustav, fortsätta längs Storgatan och vända hemåt vid stortorget. Jag går över gatan vid Ambrosia, detta genomsnittliga fik där Christer Lindarw brukade sitta på uteserveringen i somras. Utanför Hemköp sitter en man och spelar dragspel. Han slutar när jag går förbi och går bort till en annan grupp personer som sitter lutade mot väggen med två tomma koppar framför sig. De är de ”rumänska tiggarna”, som de benämns, inklusive dragspelaren fem stycken som dricker kaffe och skrattar. Inga face-to-face-tiggare står här idag.

Inget speciellt minns jag från hela vägen ner till Gustav. Ingen som jag känner igen, ingen som talar till mig, ingen som vill ha mina pengar. Först på Storgatan, mittemot Åhlens City ser jag Martin. Han kommer från jobb, första dagen efter en veckas ledighet, och har som vanligt numera, skägg. Det vet jag från Instagram, då vi inte har träffats på evigheter. Vi går tillsammans med honom tillbaka via Gustav, över bron upp mot Lugnet och skiljs åt vid Stadshuset. Jag har alltså avstyrt planen att gå hela Storgatan, men det verkar i vilket fall inte vara en face-to-face-dag. Dessutom får sonen se en massa fler hundar och höra mig och Martin gå och ljuga, vilket han tycker om. På tillbakavägen ser jag Mårten på väg hem från sitt jobb på hotellet.

Allt som allt gav promenaden inga idéer, den fylldes inte med några speciellt intressanta tankar, men det var fint att träffa Martin och min son var på mycket bättre humör då vi kommit hem.