=

Ahh, jag har återupptäckt Isaac Asimov - den författare jag borde ägnat mina tidiga tonår åt istället för J.R.R Tolkien. Asimov skrev Science Fiction och populärvetenskap, den muggiga filmen "I, Robot" är baserad på hans lysande robotnoveller. När jag kommer hem om några timmar ska jag fortsätta med "Stiftelsen och tiden", den fjärde boken om mänsklighetens historia mellan det första imperiets sönderfall och bildandet av det andra imperiet.
Det bästa med Asimov är hur han lyckas bibehålla en knivskarp dramarturgi trots att hans berättelse inte vävs kring den typ av hjältar och stereotyper som t ex Tolkien (och de flesta andra episka författare...) hänger upp sitt universum på. Kollektivismen är själva fundamentet; med hjälp av psykohistorien - den matematiska vetenskapen som förutser stora grupper av människors handlande - försöker de olika karaktärerna rädda världen från 30 000 år av kaos. Men det handlar så klart bara om sannolikheter... I skärningspunkten mellan determinism, slump och självbestämmande ställs intressanta frågor om hur vi människor agerar. Som autonoma individer eller som innehavare av sociala roller, som kollektiv eller av tillfälliga nycker. Det är hur som helst befriande med berättelser där mänsklighetens öde inte är ett resultat av några få heroiska mäns hjältemod, utan något vi skapar tillsammans.