...

Just när man bestämt sig för att man inte har så mkt mer att skriva, lutat sig tillbaka i tv-soffan och slentrianmässigt ögnat igenom text-tv rubrikerna...
Ja, nu är det som det är. En del saker är så dumma att jag inte kan låta dem passera okommenterade.

I den här artikeln i DN redogörs för Socialstyrelsen och Försäkringkassans nya riktlinjer för sjukskrivningar av utbrända; i princip ska man inte längre kunna sjukskriva sig för att man gått in i väggen. Som framgår av artikeln är den bakomliggande problemformuleringen att det finns ett utbrett "meningslöst" sjukskrivande av folk som inte orkar eller kan arbeta. Vad som menas med "meningslöst" preciseras inte närmare. Istället för att samhället tar ett gemensamt ansvar för det rådande samhällsklimatet och dess allt brutalare konsekvenser, ska den enskilde individen omdisponera "belastningen" både i sitt arbete och på sin fritid. I klarspråk handlar det om att folk ska låta bli att arbeta så mkt.
Man kan på goda grunder ifrågasätta om enbart sjukskrivning är ett bra sätt att göra folk mer arbetsdugliga. Man kan dessutom hävda att det är de bakomliggande orsakerna, oavsett om de heter "rå kapitalism" eller "bidragsmjölkning", som borde vara måltavlan för åtgärder som ska minska den här typen av sjukskrivningar. Det nya förslaget handlar om ingetdera. Kontentan är fortfarande att folk som gått in i väggen bör arbeta mindre. Men istället för att få pengar från försäkringskassan så ska den enskilde betala för sin hälsa... att man omdisponerar "belastningen" - som det något svävande kallas - innebär i allt väsentligt att man arbetar färre timmar. Vilket innebär mindre lön.
Jan Larsson på Socialstyrelsen är hjärtligt välkommen till min arbetsplats (ett LSS-boende för förståndshandikappade) att komma och förklara hur en sådan omdisponering ska gå till. Här arbetar en och annan ensamstående flerbarnsmor, nån invandrare med arbetslös man, och flera deltidare som i åratal sökt heltidstjänster. En del av mina arbetskamrater bär själva hela försörjningsbördan för sitt hushåll och de allra flesta har vid ett eller annat tillfälle varit sjukskrivna. Det finns faktiskt folk som inte har råd att unna sig mindre arbetstid för sin hälsas skull, som vill tillbaka så fort som möjligt för att de inte har pengar nog att vara sjuka. Att lägga bördan på individen är en djupt osolidarisk reform, den drabbar framförallt de som inte tjänar tillräckligt mkt för att kunna gå ner i arbetstid.
Reformen innebär så klart ett skifte från offentlig till privat finansiering. Det försäkringssystem som vi, våra föräldrar och deras föräldrar troget byggt upp och betalat till, ersätts av en individuell och indirekt försäkringspremie som är långtifrån generell. Samtidigt sker en förskjutning i bilden av hur samhället hänger samman med hälsotillståndet hos dess medborgare. Ett generellt och gemensamt finansierat försäkringssystem betonar sambandet mellan det samhälle vi alla är medskapare av och den hälsa detta samhälle genererar. När vi låter individen ta hela ansvaret suddar vi ut detta samband, vi glömmer att vi faktiskt har band mellan oss bara genom att vi lever tillsammans.

Jan Larsson på Socialstyrelsen säger att han räknar med att förslaget blir kontroversiellt, att de vetenskapliga grunderna är högst tveksamma och Anders Borg hoppas att det ska genereras pengar att finansiera jobbavdraget. Ok...

Den outtalade premissen är det evigt antagna bidragsfusket som högern gjort sitt bästa för att dunka in i våra medvetanden de senaste tio åren. Förslaget ter sig rimligt eftersom vi antar att folk som går sjukskrivna faktiskt hade kunnat arbeta. Att vara utbränd är inte som att ha ett brutet ben, eller cancer... Försäkringskassan hade för nåt år sedan en vidrig reklamfilm med den där vidrige komikern som gjorde sig lustig över en rad schabloner på folk som sjukskriver sig. Denna bild av hur de som inte kan arbeta är, har fortplantat sig och ligger som ett grått täcke kring allt som sägs i välfärdsdebatten. Hur många det egentligen är som fuskar går så klart inte att säga, men vi antar att de är många. De är väderkvarnarna som legitimerar nedmonteringen av välfärdsstaten... nu är det upp till oss att inte vara Sancho!