Katalog över makttekniker i kollektiva boendeformer för pers. med normavvikande funktion

Ett annat sätt att förhålla sig till maktens natur än att analysera den är att helt enkelt rada upp dess verkningar. Punkterna nedan har jag samlat på mig genom att få inblick i hur gruppbostäder fungerar i ett stort antal kommuner, genom att ha pratat med personal i ett tjugotal gruppbostäder och boende i ett tiotal, allt som allt runt fyrtio intervjuer; genom att ha läst statliga rapporter, utvärderingar och den massmediala rapporteringen om fall av ”vanvård” och genom mina kontakter med intressepolitiska organisationer. 

Så, från mina böcker och annan forskning jag bedrivit; saker som sker med människor som har normavvikande funktion och som tvingas att leva i gruppbostäder, en katalog:  

·      Få sin mat, som man köpt för egna pengar, inlåst eftersom man inte i tillräcklig utsträckning har internaliserat rådande kostideal och så regler om att inte dricka mer än ett visst antal koppar kaffe per dag (förhållandevis vanligt – känner till exempel i alla kommuner jag har gjort intervjuer i) 
·      Få ett lås monterat på kylskåpet som man inte har nyckel till (känner till åtminstone fem gruppbostäder i olika kommuner) 
·      Inte få lov att ha en partner som gäst över natten, inte ha gäster av det andra könet över natten överhuvudtaget (ett återkommande sätt att reglera människors sexualitet)
·      Inte lämna sitt hem utan att rapportera vart man ska och när man ska komma hem (oerhört vanligt) 
·      Ha sina cigaretter retfullt placerade på en hylla som man inte kan nå; en ranson per dag som personalen tillhandahåller. (Enskilt fall) 
·      Inte tillåtas att lämna sitt hem (detta återkommer mellan varven – jag känner till fem-sex fall) 
·      Få ett eget boende villkorat av att man sätter in en p-stav i armen (enskilt) 
·      Vara föremål för detaljerad planering kring hur man ska tillskansa sig egenskaper som personal anser är nödvändig för att man ska fungera som medborgare (detta är helt centralt och kan betraktas som gruppbostadsväsendets överordnade syfte);  
·      t ex inte klä sig fånigt; 
·      t ex inte äta för onyttigt; 
·      t ex inte lägga pengar på sånt personalen tycker att man inte behöver;
·      t ex rösta;
·      t ex inte ha rosa kläder om man är man;
·      t ex inte titta på porr, vilket måste diskuteras på personalmöte
·      Bli fasthållen och nedlagd av personal om man beter sig utåtagerande och aggressivt (känner till ett flertal exempel) 
·      Bli tvingad i säng vid fem på eftermiddagen – och så medicinering så att man somnar (enskilt fall) 
·      Bli lämnad i badet av personal och drunkna; med en fantastisk eufemism beskrivet i media som att personal ”förlorade tillsynen” (enskilt fall) 
·      Bli hotad att om man inte sköter sig på natten så blir man slängd i gräset av personal (detta var något som föräldrarna tydligen hotat med och som fortfarande gjorde personen i fråga skräckslagen) 
·      Bli tvångsmatad och få munnen uppbänd när man gör motstånd (förhållandevis vanligt – det är ju för deras eget bästa...) 
·      Äta kollektivt på speciella tider som personalen bestämmer (mer eller mindre regelmässigt förekommande) 
·      Få önska vad man ska äta en gång i veckan – har man tur finns maten att beställa från matvarugrossisten (vanligt – i alla fall i de kommuner jag studerat) 
·      Få fritidsaktiviteter tilldelade till sig av personal, som behändigt väljer från en lista som kommunen upprättar med ”lämpliga” aktiviteter för den målgrupp man tillhör (vanligt förekommande) 
·      Bli lurad att äta fläsk, fast man är troende muslim och följer halal (enskilt fall) 
·      Tvingas ha dörren öppen till de allmänna utrymmena när man har gäster (återkommande) 
·      Inte få dricka alkohol (vanligt – men blir ofta inte ett problem eftersom i alla fall människor med intellektuellt normavvikande funktion sällan har tillgång till platser där man skaffar alkohol) 
·      Få sitt hem inrett av någon annan (mycket vanligt) 
·      Rösta på ett specifikt parti som ens föräldrar har bestämt och som personalen får i uppdrag att se till att man gör (känner till ett gäng fall) 
·      Bli ombedd att inte klaga så mycket när man framför åsikter om hur man vill leva sitt liv (vanligt – beskrivs återkommande av aktivister) 
·      Bli mutad så att man beter sig på rätt sätt – i regel med sötsaker (känner till ett antal fall i olika kommuner och gruppbostäder)
·      Bli tvingad att ha blöja (vanligt, upplevs ibland som mindre strul för personalen) 
·      Bli betraktad som ett uppfostringsprojekt (en genomgående grundsyn) 
·      Bli betraktad som ett uppfostringsprojekt där huvudmålet är att man ska vara lugn (återkommande, lugn och glad ska man vara) 
·      Bli tvångsmedicinerad (vanligt, för deras eget bästa) 
·      Bli istoppad p-piller utan att man vet om det (känner faktiskt till ett fåtal olika fall i olika kommuner – hör ofta rykten om detta) 
·     Bli betraktad som en assexuell varelse (återkommande) 
·     Bli betraktad som ett barn (ja, det blir människor vars hjärnor inte levererar på IQ-test)  
·      Inte ha en mössa som personalen tycker är fånig (enskilt fall, men väldigt vanligt att personal bestämmer hur man ska klä sig) 
·      Bli klädd ”så att man inte sticker ut mer än nödvändigt” (återkommande motivering av ovanstående) 
·      Vara inbäddad i elaborerade strategier för att man inte ska bli förälder (alltid krismöte om man yppar att man kanske vill ha unge)
·      Vara bakbunden med en strumpa i 25 år i sitt hem (enskilt fall)

Detta är en lista med övergrepp som i varierande form fortgår utan att någon verkar bry sig nämnvärt. Människor vars funktion avviker från normen har som grupp inte mindre behov av frihet, integritet och jämlikhet än andra, kränkningarna blir inte mindre för att det är de som betraktas som avvikande som utsätts. Men detta är hur vi behandlar många som bor i gruppbostäder. Det finns så klart fall och situationer där de flesta (om än sällan jag) kan tycka att begränsningar av till exempel mat eller klädsel kan vara motiverat, men dessa extrema situationer är ovanliga och utelämnade ovan. Jag har beskrivit saker som händer, inte av nödvändighet i en enskild krissituation, utan som uttryck för en maktteknologi.

Slutsats: det som Susanne beskriver i sitt lysande inlägg är inte enskildheter eller avvikelser, utan en integrerad del av hur gruppbostäder fungerar – om än det bara är de mest extrema fallen som får medial uppmärksamhet. I mina två böcker (1, 2) visar jag detta på ett mer systematiskt sätt; den blytunga och kvävande maktutövningen finns och är en integrerad del av hur de grupper som bor i gruppbostäder styrs och kontrolleras. Oftast genom att man formas till att bli en god medborgare, men återkommande också genom att man begränsas, tvingas och inte tillåts leva som man vill.

Så klart, de flesta av sakerna som jag har katalogiserat strider mot lagen, vilket framgår av LSS, dess förarbeten och ett antal utredningar, specificeringar och utlåtanden av myndigheter och rättsliga instanser. Den respekt för den enskildes självbestämmande som lagen postulerar blir därmed allt som oftast en fiktion; medborgarskapet ett brutet löfte. Jag blir inte ens förvånad längre, när ytterligare ett fall av grov misshandel (för det är vad det handlar om) uppdagas i någon lokaltidning (för oftast når nyheten inte längre). Och jag tror att alla som har inblick i hur gruppbostäder fungerar vet detta.

Vi vet att medborgarskapet i konventionell mening inte finns och inte tillåts finnas för de här människorna. Vi är som samhälle inte beredda att se människor som bor i gruppbostäder som jämlikar och vi har som samhälle formulerat ett ideal om medborgarskap som vi bara tillåter existera så länge det inte får alltför störande konsekvenser. När den punkten nås, när det faktiskt blir för störande med rätt till självbestämmande och tvånget måste gripa in för att förhindra en graviditet, en fylla eller en konstig mössa, är det alltid helt upp till personalen på golvet att avgöra. Cheferna ljuger så klart när de i efterhand säger att de inte hade en aning. Ordningen ser ut såhär, lämna utrymme till baspersonal att förhindra att de här människorna ställer till med alltför stor oreda när de nu har en – blott formell – rätt att styra sina egna liv. Timvikarier som kommer in och ifrågasätter blir inte långlivade. Vi slår oss för bröstet över medborgarskapet som vi samtidigt vet är en fiktion.

Det är inte alltid såhär, det finns gruppbostäder som fungerar alldeles strålande och människor som verkligen vill leva på det sättet, massvis med bra personal och chefer som brinner för att förändra synsätt. Men lik förbannat, det är tyvärr inte de dåliga exemplen som är undantag. I diskussionerna kring vad som ska ersätta den personliga assistansen kokar alltsammans ner i den djävulska eufemismen ”träffsäkra insatser”; det är vad vi ska få istället.