Delegationen för korrekta utbetalningar - Del 1.

Välj fem anställda på Försäkringskassan. Låt dem gissa hur mycket felaktiga utbetalningar som betalas ut inom ett specifikt socialförsäkringssystem. Samla allesammans på ett seminarium. Låt dem gissa igen. Gör en krånglig statistisk uträkning med osäkerhetsintervall och punktskattning. Kalla det vetenskap. Publicera det i en statlig utredning. Varenda politiker som vill motivera nedskärningar, kontrollåtgärder eller framstå som ansvarstagande i allmänhet kommer att citera. Media kommer skriva siffran i feta rubriker. Vi vet detta för det är ju såhär det har gått till sen 2008. Absurt nog är detta något vårt utredningsväsende håller sig med.  

*

Under de senaste tre åren har jag ägnat en massa tid åt att forska om statliga välfärdsutredningar, i synnerhet om fusk och felaktigheter inom socialförsäkringssystemen. Sedan 2007 har ett flertal utredningar presenterat sammanlagda bedömningar av hur mycket det fuskas. Resultaten har därefter blivit för givet tagna sanningar som återupprepas i policydokument och av media. Problemet är att metoden som man använder sig - expert elicitation - saknar vetenskapligt stöd och dessutom har använts på ett totalt felaktigt sätt. I realiteten produceras siffrorna genom att man låter ett antal anställda på Försäkringskassan sitta och spekulera tillsammans. Och anledningen till att jag använder ordet "spekulera" snarare än "uppskatta" är att dessa har ett minimalt bakgrundmaterial att resonera utifrån. De gör gissningar, pratar om resultaten på ett seminarium och får därefter gissa igen, det är det hela. Resultaten blir därefter en byggsten i politisk retorik som syftar till att legitimera åtstramningar. Detta har jag bland annat beskrivit i den här vetenskapliga artikeln:
https://journals.lub.lu.se/index.php/svt/article/view/17444

Tillsammans med Hampus Nilsson publicerade jag en rapport som, om jag får säga det själv, på ett tydligt sätt visar varför expert elicitation inte håller för att bedöma felaktiga utbetalningar. Den finns här: https://www.stil.se/sites/default/files/det_handlar_om_miljarder_webb.pdf. I vanlig ordning vill jag också ge cred till Susanne Berg som kom på den lysande idén att undersöka den här metodens användning vetenskapligt - tre år senare har jag fortfarande inte slutat.

Nu är det nämligen dags igen. Delegationen för korrekta utbetalningar (KUT-delegationen) snubblar med buller och bång in på DN debatt och deklarerar att de felaktiga utbetalningarna inom de system man studerat uppgår till 8.7 miljarder. Pitchen är att den här utredningen skiljer sig från de tidigare, eftersom man i huvudsak håller sig med empiriska undersökningsmetoder, snarare än de kritiserade expertuppskattningarna. Det stämmer inte. På sidan 258 och 259 i delegationens egen rapport framgår att av de 8.7 miljarder som man tror sig hitta har 3.9 funnits med hjälp av expertuppskattningar. Sen består en miljard av utredningskansliets egna bedömningar av kostnaden för risker som de inte kunnat fånga i de empiriska undersökningarna. Mer än hälften av de 8.7 miljarderna saknar alltså empirisk täckning.

Om man bortser från att fuskuppskattningarna har haft - och sannolikt kommer att fortsätta att ha - stor betydelse för den politiska retoriken kring socialförsäkringssystemen tror jag faktiskt att min forskning om KUT-delegationen och expert elicitation också har ett större, principiellt intresse. Vad är en utredning? Hur kan de fungera? Hur förhåller sig olika aktörer inom staten till varandra? Och så den allra största och kanske viktigaste frågan: hur landade vi i att producera fuskuppskattningar genom att vi låter ett fåtal personer från Försäkringskassan sitta och spekulera? 

Faktum är att allt fler personer på Försäkringskassan och inom andra statliga myndigheter ställer sig samma fråga. Det finns idag en omfattande kritik mot expert elicitation och KUT-delegationens arbete. Trots detta har utredningskansliet framhärdat. För att reda ut några trådar i soppan hade jag tänkt att skriva en serie blogginlägg som presenterar lite av vad jag hittat. Bland annat gällande uppseendeväckande brister i de empiriska undersökningarna, halvsanningar om relationen mellan utredning och myndigheter, konsultrapporten om expert elicitation som utredningsresultaten bygger på och upphandlingen av sagda konsult. Alltsammans bygger på offentliga handlingar som vem som helst kan begära ut. Jag har också gjort runt tio intervjuer med informanter som på olika sätt varit inblandade i denna och andra statliga utredningar.